Time to sleep

Har haft bästa skiddagen med strålade sol och fina vänner. Dagen började alltså bra, dock slutade den inte lika bra. Jag och Ellen var astaggade på Rebecca och Fiona som spelade här ikväll, men nej det var 18 årsgräns (som överallt annars också) men vi tänkte "vi åker dit ändå", eller i alla fall träffar några kompisar som bor precis där. Men såklart gick inte det heller. Då blev planen att ta en långpromenad, men det gick såklart inte heller. Efter fem minuter började min mörkräddhet träda fram och jag blev stört rädd så fort det kom en bil eller någon som var ute med hunden, så vi vände hemåt till stugan igen.
Det är vid sådana här tillfällen jag verkligen inser att jag aldrig skulle klara av att bo i skogen eller på landet året om. Inte så att jag är "väääääärsta" stadstjejen som inte klarar sig en dag utan sina high-heels, utan jag skulle sakna närheten till allt. Nu när vi är uppe i fjällen bor vi så att vi måste ta bil om vi ska någonstans. Och hemma i Stockholm är det gångavstånd till allt; butikerna, vännerna ja you name it!

Imorgon ska det bli sol och temperaturen ska ligga runt nollan, vilket känns underbart! Så det blir skidåkning hela dagen och troligen kvällsåkning med lite kompisar. Sen ska vi försöka ta oss till de lite mer civiliserade områdena på kvällen och verkligen åka dit, inte bara sitta i stugan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0